Då var veckan till ända och vi är hemma igen!
Vi har haft det bra och lärt oss en del men mest av allt så har vi lärt känna varandra mer.

Schemat för veckan har sett ut som det alltid gör förutom att det inte har varit någon lydnad. Tydligen håller reglerna för provet att ändras och viss lydnad ska integreras i söket istället. T ex. att han ska kunna lägga ner hunden, gå ifrån och ta instruktioner. Vilket är självklart för mig i allafall att hunden ska klara av.

Bibbi fick några nybörjarövningar som hon svarade bra på. Det var tyvärr lite ostrukturerat för min smak, men vi tjejer (jag o Minna) brukar få höra att vi är överambitiösta och petar för mycket i detaljer. Men vi får stå på oss för att få igenom det vi vill.

Pop up för att få ut henne i fältet och så mycket hjälp av vinden som möjligt. Hon fattade snabbt, (som vanligt)! Sen fick hon flera öppna legor och gick i en rasande fart. Har aldrig sett maken till hund som är så tydlig när hon får något i näsan. Det säger liksom "pjong" i hela Bibbi.

Poliserna har mycket erfarenhet och ibland får vi feedback men inte alltid. Vi har ofta olika sätt att träna våra hundar. Nu när jag varit med några år så får jag frågan hur jag vill ha söket. Sen var det inte ofta den här veckan som det blev som jag ville ha det ändå. De gör liksom annat när det väl är igång. Men till nästa år ska vi träna mer före så allt är mer etablerat och sitter bra.

Veckans höjdpunkt var när vi fick flyga helikopter upp till ravinen. Startade på parkeringen vi vandrarhemmet. Vi fick en säkerhetsgenomgång av piloterna hur vi skulle agera. De var gamla hundförare och sa att vi skulle ta god tid på oss, ingen brådska. Det kändes jättebra!

Hundarna ska alltid ha munkorg på sig när de flyger så jag lånade Minnas. Den var inte poppis hos Bippan som krånglade o fäktade. Men jag hoppades att hon skulle glömma den när det var dags för helikoptern.

När den landade för att ta upp de första (vi hade nr. 3) så stod vi ute 50m bort för att vänja oss båda två. Man fattar vekligen inte vilken vind det blir av en landande helikopter. Trodde jag skulle kunna titta men det gick bara inte, goggles och andnöd! Bibbi tryckte in huvudet i min armhåla. Men i övrigt helt oberörd av det stora bråkiga fågeln! På med munkorg (oj, vad hon såg tuff ut, Bibbi som annars inte ser ut som den skarpa sorten) och hukande gick vi mot helikopern efter klartecken från piloten. Hon trasslade inte speciellt mycket om munkorgen.

Lyfte in henne och klättrade efter. Det fanns två säten där bak och Bibbi tyckte tydligen att det ena var till henne. Nej, ner på golvet! På med hörselskydden med radio i så vi kunde prata med piloten. Säkerhetsbälte på.

Uppe på kalfjället blev vi hämtade av skoter, hoppade upp på passagerarsätet bakom med hunden i knät. En skumpig tur ner i ravinen som för en gångs skull var tom på folk o skotrar.
Förutsättningarna var enkla: en gubbe borta. Bibbi hoppade ner och fick något i näsan direkt. Full sprutt rakt upp på den branta sidan och började gräva. Där var gubben! Lite frolic från figgen och vidare upp på skotern för återfärd mot helikoptern och sen vidare ner till parkeringen. Under tiden vi flög bara log jag och såg fjällvärlden ovanifrån gjenom tårarna. Jag har en fantasktisk hund!
Hennes första nergrävda fig tar hon efter en helikpotertur. Bra eller vad?! Men det är typiskt polisen, för slöa för att fixa något annat än de andra fick.

I tisdags tog vi en skotertur utan hundar på 7 mil. Upp på Storvätteshogna (dalarnas hödsta topp), Hävlingen, Rogen, Storrödingtjärn (saft hos stugvärden), kollade nödtelefonen i Våndsjöstugorna och tillbaka hem. Det var många som körde fast i sockersnön, men inte jag inte! Och glad är jag för det, vi tjejer måste ju klara oss lite extra bra. Notera att vi körde utanför lederna hälften av turen.

Vi gjorde också en del vindmarkeringar. Vi hade ju tränat på att springa framför skotern så vi körde på efter leden någon km och pjong, stå stel som en pinne-gubbe utanför leden. Hunden satte av ut på fjället och fann en stackars frusen polis utan liggunderlag. Hon gjorde samma utmärkta arbete flera tillfällen under veckan. Vi har ju även tränat skallmarkeringar men figgarna hade inte riktigt tålamod att vara passiva till hon skällde.

Hon skällde heller inte när hon grävde efter fig i ravinen som Fakie gjorde och det vill jag ju gärna ha. Så det ska vi träna upp. Bra att höra hunden även i lavinsöket om det skulle vara riktig dålig sikt. Hon fick flera nergrävda och övertäckta figgar under veckan och jobbade på fint. Grävde sig nästan ner gjenom taket på drivan där Minna satt och hoppades på att inte få en riesen i knät uppifrån. Snön vi täckt igen med var blöt och tät så det var alltså mer vittring uppåt. Bra där!

Andra saker som varit bra under veckan är att Bibbi har skött sig utmärkt på rummet. Tyst och lugn. Sen har det väl hjälpt att hon jobbat under dagen och sedan fått ett oxben större än mitt smalben!

Sen har hon fått träffa polishunden Max, malle 9 år. han går endast ihop med mycket tuffa tikar som säger ifrån och min känsla var att Bibbi kunde vara en kandidat. Japp, hon fräste ifrån fint åt den hårda vovven.
Lilla skruttan på snart 2 år!

Summa summarum: Bibbi har skött sig över förväntan tycker matte. På god väg att bli en mycket bra sökhund. Poliserna är imponerade och tycker hon är en härlig hund, härlig kropp och snabb. Sen är hon ju fortfarande väldigt valpig, säger de. Men inget konstigt tycker jag, hon är ju ung och vi vet ju hur sena riesens är. Skönt att få träna 1 år till i lugn o ro.

Hon var ganska härjig utanför boendet och när jag tagit ut henne ur lådan (som inte alls var poppis i början men blev bättre under veckan när hon insett att det innebar jobb).
Flera gånger under veckan tänkte jag på vad jag hade att tampas med när Fakie var i samma ålder. Puhh! Här är det helt andra nivåer om än intensivt det oxå.

såååå... nu kör vi vidare......tävlingslydnad i massor fram till tävlingsstart!!